Vid Gruvstugan i Hällestad har vi i 10 somrar spelat ett

Gruvspel

om livet förr i Hellestá Bergslag

 

Men efter 10 år känner vi att vi behöver lite ledigt. Därför blir det ingen teater 2016.

Det finns idéer om framtiden, hur det blir med det vet nog bara Gruvgubben.

 

Gruvstugan och de fina vandringslederna finns ju kvar så ni är alltid välkomna.

Mer om detta finns här på vår nystartade Facebooksida.

och via länkarna till vänster

 


 

Det är tomt och tyst vid Gruvstugan nu.

Gruvgubben känner sig ensam och tycker att det var roligare när det var mera liv och rörelse vid Gruvstugan. Han vill att det blir teater igen! Och att "reta" honom är väldigt dumt och får konsekvenser så vi gör vad vi kan för att få till en teater 2017. Det här är lite av hur vi tänker. Gruvgubben

Det tredje årtiondet av 1900-talet brukar kallats; ”Det glada tjugotalet.”
Det var den tid då Europa reste sig ur askan efter det Första Världskrigets fasor. Framtiden verkade ljus och människorna var optimistiska. Vårt land hade undgått att drabbas av förstörelsen. Nu inleddes en tid av återhämtning,
Det är i vågsvallet av händelserna från den tiden, vi inleder berättelsen i vårt teaterstycke. Handlingen utspelar sig i Hällesta´-  så klart.

Människorna och scenerierna är så verkliga som de kan bli i vår tolkning av berättartraditionen och de dokument vi påträffat i arkiven. Men allting var givetvis inte präglat av framtidstro, inte ens här, i vårt lugna hörn av världen. Det fanns avigsidor, som väckte oro hos dem, som försökte se längre än många andra. De växande tätorternas fabriker lockade folk bort från landsbygden. Inledningsvis märktes förändringen inte särskilt mycket. Städerna tog hand om överskottet i ”folkhopen”, men ödelade knappast en enda torpstuga i skogen. Om drängar och pigor flyttade till sta´n kom nya jordhungriga ungdomar i deras ställe. Ännu fanns det inga åkerlappar i skogen som granskogen tagit tillbaka från dem som först nyodlat, brutit sten, grävt diken och satt gärdesgårdar.
Men det växte fram en oro över hur den moderna tiden skulle behandla vårt kulturarv.
De flesta bland alla dem som inte lyckats få en egen jordbit att odla skaffade sig istället ett bättre och mera självständigt liv i städerna – eller i U.S.Amerika.

"Framtidsdrömmar"

Många fick på så sätt ett större ekonomiskt oberoende än deras föräldrageneration hade haft.
De nya stadsborna avlönades med reda pengar, inte med mat och  husrum och ett par smorläderstövlar vartannat år.
Men den trygga gemenskapen på landsbygden gick förlorad och ersattes inte i det mera ovissa livet i städerna.
Vårt lands månghundraåriga kulturarv var hotat.
Förändringar i tänkesätt och attityder utmanade den nedärvda förvissningen om, att alla spelat en roll i den långa raden av generationer, som vandrat före oss genom historien. Det hade varit en tillvaro, där folk kände varandra och envar visste var de kom ifrån och vart de var på väg och vad som skulle hända dem när jordelivet tog slut.  Ytligt sett handlar vår berättelse om två personer från vår egen bygd, som älskade sin hembygd och  följde sin övertygelse. Men det är en historia som har flera bottnar.

 

 


 

 

 

Välkomna till de Östgötska Järnbergens äldsta historia

Vandringslederna

 

I början av 1800-talet bodde nittio procent av Sveriges befolkning på landsbygden. I de skogar där Gruvstugan nu ligger, har praktiskt taget varenda odlingsbar jordfläck en gång varit brukad som åker eller slåtteräng.

Nu är nästan alla torpen borta. Det verkar som om torparna bara haft sina åkerlappar " till låns" av Skogen och nu har Skogen tagit tillbaka alltsammans. Ibland hittar man skärvor av tegel eller rester av en murstock under mossan. Då vet man, att där bodde en gång en familj som fick sitt levebröd från gruvor, träkol eller från slåtterängarna, åkerlyckorna och de starrbeväxta slåtterkärren.

På den tiden var skogen genomkorsad av stigar. Upptrampade stråk knöt samman torparna med varandra och med skolan, kyrkan och handelsbo´n. Från Tryfalls allmänning i södra delen av Hällestads bergslag ledde en spångad stig till skolan i Ruggestorp. Den stigen gick över vidsträckta blöta mossar, där barnens föräldrar kilometervis hade "spångat" sina barns skolstig. Ett protokoll från en sockenstämma berättar, hur oroliga föräldrarna var för sina barns farliga skolväg. Vargar hade siktats i Sörskaten. Nu, mer är 150 år senare, finns bara små rester kvar av de många stigarna. Några är utbyggda till bilvägar. Andra har blivit djupa traktorspår. Men de allra flesta har försvunnit därför att ingen längre trampar dem.

En stig är en färskvara. En stig måste vandras för att överleva.

I vår tid behöver vi stigarna i skogen, lika väl som våra förfäder behövde dem för 100 år sedan, men av en helt annan anledning. Vi behöver stigar för vårt umgänge med naturen. Vi behöver stigar där vi kan vandra och känna oss trygga och ingen behöver riskera att gå vilse.

Kom till Gruvstugan och använd våra vandringsleder. Trampa trädrötter och stenhällar och känn kontakten med stigens mjuka matta av barr och fjolårsgräs.

Du som vandrar stigarna bevara ett kulturarv. Utan Dig skulle stigarna snart försvinna. Dina fotavtryck är kvittot på stigens betydelse för oss alla.

Utan Din insatts skulle stigen redan ha varit förvandlad till ännu ett trist traktorspår.

 

Vandringslederna är öppna året runt.

 

 


 


Ju längre tillbaka i tiden man söker sig, ju mer sällsynta blir skrivna historiska dokument.

Men spåren av bergsböndernas verksamhet finns kvar i naturen och

kan med fantasins hjälp tolkas och fogas samman till märkliga berättelser.

Vi kallar de berättelserna: ”Sagorna om Järnbergen i Östergötland.”

 

karta

 

 

 


 

Det vi gör, gör vi för alla som vill vara med.

Vår målsättning är att levandegöra historien kring den gamla Bergslagen i Hällestad.

Kostnadsfri guidning kan bokas genom att

Maila Jan-Eric Karlström


 

 

NBV

 

 


 

Våra största sponsorer

 

 

Holmen skog

 

 

Hällestá Buss

 

 

Trevligt att du tittade in. På denna sida har vi nu haft besök.